Vilket papper ska du stryka med

Bakplåtspapper funkar och finns redan i köket. Vanligt papper fastnar, folie blir för varm.

Förpackningarna innehåller ett pergamentark som räcker ett tiotal gånger. När det tar slut gör bakplåtspapper från köket exakt samma jobb och kostar ingenting.

Använd inte: vanligt skrivarpapper (det svetsar fast sig i den smälta plasten), aluminiumfolie (den leder för mycket värme och bränner pärlorna), plastfolie (den smälter själv).

Smörpapper är inte samma sak som bakplåtspapper, även om de ligger bredvid varandra i affären. Det saknar silikonbeläggning och fastnar. Om förpackningen inte säger att papperet är non-stick eller silikonbehandlat, behandla det som vanligt papper.

Använd inte skrivarpapper. Det smälter fast i plasten och du tillbringar de kommande tjugo minuterna med att plocka bort vita fibrer från ytan på en bild du precis blivit klar med.

Använd inte aluminiumfolie. Den leder betydligt mer värme än papper och släpper igenom den direkt, så pärlorna svedas och blir bruna innan de bredvid ens har börjat smälta.

Använd inte plastfolie eller en plastpåse, av det skäl du kan gissa. Och stryk inte pärlorna bara: plasten fastnar på strykjärnets sula, och att få bort den är ett eget eftermiddagsprojekt.

Ett ark är förbrukat när det bränns brunt eller skrynklas. Ett skrynkligt ark är bättre att kasta än att försöka platta till — det trycker in sina egna veck i de mjuknade pärlorna och lämnar synliga spår tvärs över bilden.

Ett praktiskt knep: använd samma ark för hela ett projekt istället för att byta halvvägs. Papper som redan varit under strykjärnet ligger plattare och griper mindre tag än ett nytt ark, så andra sidan blir jämnare än den första.